Mitt namn är Helen. Min mormor var vad man kallar synsk. Hon drömde sanndrömmar och hade föraningar om saker som skulle komma att hända. När någonting viktigt skulle göras rådfrågade hon sin välanvända kortlek.

Jag var bara fem-sex år gammal när mormor tyckte sig märka att jag hade ärvt hennes förmågor. Min mamma har också haft en del oförklarliga upplevelser, men enligt mormor hade ”arvet” hoppat över en generation och återkom starkt hos mig. Någon enstaka gång fick jag vara med när hon spådde människor som kom till henne för att få råd, men när jag ville lära mig kortens betydelse sade hon alltid att jag var för ung. Hon lovade att lära mig när jag fyllt femton, men tyvärr gick hon bort långt innan dess.

Vid sexton års ålder smet jag tillsammans med en väninna till en gammal romsk man som bodde i ett litet hus i skogen. Han var känd för sina spådomar som ofta slog in. Jag var strängt förbjuden att gå dit.  men säg den tonåring som aldrig trotsat sina föräldrar… Så vi gick dit och blev spådda. Jag berättade om min mormor och löftet om att lära mig spå. Då tittade den gamle mannen på mig väldigt ingående och sa: ”jag kan uppfylla din mormors löfte om du vill. Jag tror att det är hon som skickade dig hit.”

Och på den vägen är det. Under årtionden har jag också rådfrågat korten när det har gällt kniviga saker, och också spått vänner och bekanta. Korten ger ju inga absoluta svar på konkreta frågor, men de vägleder oss och visar kanske på olika alternativ vi kan välja. Jag tror fullt och fast på att vi alla har en ledsagare i andevärlden, och att använda korten är ett sätt att kommunicera med dem.

Jag har också drömt sanndrömmar om existerande personer och händelser, och är övertygad om att jag räddats av min ledsagare i andevärlden från bl.a. en älgkrock. Jag har också blivit kontaktad från ”andra sidan” av en affärskollega som gick hastigt bort medan vi hade ett pågående projekt som vi inte hann avsluta. Jag använder mig av en traditionell kortlek – att lägga en stjärna är ett sätt, men det finns många varianter om man t.ex. vill ha ledsagning i en speciell fråga. Min läromästare betonade dock många gånger att man absolut inte ska fråga korten om sjukdomar och död – gjorde man det skulle man inte få fram någon ”riktig” spådom därefter.

Att få hjälpa människor i olika problem- och valsituationer är en gåva och en stor ära som jag är väldigt rädd om. Jag har även universitetsexamen i beteendevetenskap och har jobbat mycket med arbetsplatsrelaterade problem.

Utöver svenska går det också fint att tala finska med mig, likaså engelska.  Du är hjärtligt välkommen att höra av dig till mig!