I-landsproblem

Tänk dig att det ringer på dörren och utanför står en person som dog för flera år sedan…..

Visst är den tanken både lite läskig men samtidigt spännande? Det handlar serien “The returned” om. En ganska välgjord serie som utspelar sig i en mindre stad i USA. Flera personer som dött återuppstår, alla i samma lilla stad.

Jag tittade på alla avsnitt i den första säsongen och måste säga att jag tyckte att det var en riktigt spännande serie. När sista avsnittet tar slut på ett oerhört spännande sätt så Googlar jag snabbt för att se när säsong 2 visas. Då får jag läsa att man valt att LÄGGA NER serien. Det kommer alltså ingen fortsättning.

Första tanken var – Nu får jag ju aldrig veta hur det gick och vad allt berodde på.

Andra tanken var – OJ!! Vilket I-landsproblem….

Vi omger oss dagligen av situationer som vi stör oss på, små som stora. Uttryck som ”det finns alltid de som har det värre” kanske inte biter på en när man är mitt uppe i det som upplevs som jobbigt eller irriterande, men det är en viktig tanke att alltid ha med sig.

I samma sekund som jag irriterar mig över att jag inte får se fortsättningen på en spännande serie så kämpar någon för sitt liv.

I samma sekund som jag ojjar mig över att jag behöver städa, flyr någon undan krig.

I samma sekund som jag oroar mig för om jag kan betala hyran i tid, får någon sitt hus sönderbombat.

I samma sekund som jag klagar över att jag inte vet vad jag ska laga till middag, dör någon av svält.

Ja, listan kan göras lång och jag inser ganska snabbt hur bra jag har det. I-landsproblem är också problem, men det gäller att ha lite perspektiv. Kanske förlorar man rätten att klaga när det finns de som har det värre?

Hursomhelst, lite irriterad är jag fortfarande över det antiklimax som uppstod när jag insåg att jag inte får se fortsättningen på serien, men jag kommer nog över den ”smällen”.

Vill ni se första (och sista) säsongen av ”The returned” så finns den på Netflix😊

 

//Paras

 

Prata med änglarna

Det är turbulenta tider, såväl ute i världen som inuti oss. Det märks också i mitt jobb med klienter, där mönster bryts, blockeringar släpper och starka känslor kommer upp till ytan. Det kan vara svårt och förvirrande, men leder alltid till något bättre. Något som har slagit mig med häpnad är att jag under de senaste ca 10 sessionerna, har dragit samma kort varje gång. Kortet är “Talk to your angels”. Vi behöver påminna oss gång på gång att vi alltid kan be änglarna om hjälp och att detta kort kommer hela tiden nu tror jag beror på att dom så innerligt gärna vill hjälpa oss i den här tiden av förändring. Änglarna respekterar vår fria vilja men står reda att rycka in bara vi ber dem. Ha en underbar helg och kom ihåg att prata med änglarna! /Nina (som också behöver bli påmind)

Dagens Budskap från Dina Änglar

Omega

Nu så..närmar det sig. 🙂
Det som du har gått och väntat på så länge. Var nu beredd på att ta emot och låt detta ske. Det kan ibland vara svårare än man tror.
Tänk, känn och bestäm dig för att det här är jag värd! Välkommen kära önskan, in i mitt liv <3

Högljudda arbetskollegor

De flesta av mina kunder vet att jag har hundar. De har ju trots allt gett sig till känna mer än en gång, under vissa konsultationer så jag tänkte kort och gott att ni skulle få lära känna mina superba, högljudda arbetskollegor.

Om vi börjar med Elsa som är äldst och den mest bekväma hunden som finns.Här behövs ett starkare ord än lat… inte ens första promenaden på morgonen är av intresse. Regnar det kan du glömma att Elsa tar en promenad. När jag jobbar så finns hon alltid liggandes på min högra sida. Gärna så tätt som möjligt så det blir så där äckligt varmt och mysigt. Under vinterhalvåret är det dock en välsignelse, då man aldrig behöver frysa men under sommaren så finns beteendet kvar och det blir mer av en förbannelse

Sen har vi klanledaren Selma… Selma är enligt henne den som leder gänget. Dock är jag lite oklar över om de andra verkligen vill ha henne som topdog. Här har vi Envisheten i egen hög person. Du ska inte tro att Selma ger sig….någonsin. Nää utan här tröttar vi ut motståndet tills man står som segrare, även om motståndet är jag själv. Här har vi också en av de som ni fått äran att höra i realtid under en konsultation med mig. Ljudmarodör #1 Hennes skall kan ibland spräcka ljudbarriären… Men detta sker som oftast när man som mest behöver ha det tyst runtomkring sig. Hon är en prövning…

Sen har vi lilla Sally (Sammie) som hon oftast blir kallad för. Här har vi ljudmarodör #2 och här finns inga gränser, när hon väl sätter igång med oljud. Antingen genom skall eller varför inte dra nåt längs golvet så det gör ont i själen. Eller varför inte ge ifrån sig oväntade skall i sömnen. Sally älskar lek men som oftast när man leker med henne så blir det så roligt så det kommer fram ett skall som är så ljust att det skulle kunna spräcka glas. Man drar sig liksom lite för att gå ut och leka med bollen.

Sen har vi ljudmarodören #2 1/2 Nubbis. Oftast så kan han få till ett ylande som påminner om en liten varg. Detta skall helst ske under kvällstid och oftast när han ligger i soffan och får syn på sin egen spegelbild i fönstret. Nubbis favorittider att tjuta är runt 03:00 fram till ca 05:00 Han kommer dock inte upp i den kapaciteten som resten av gänget presterar, som tur är. Men det är klart att man tar efter de andras beteende. Så dagtid går självklart också bra. Allt hänger lite på humöret.

Så där mina vänner.  Har vi mina älskade högljudda arbetskollegor.❤️ Vem vet? Du kanske får stifta bekantskap med någon av dem nästa gång du ringer mig

 

//David

Ceremonier

När man arbetar som tarottolkare på heltid, är det ganska lätt att tappa den där lite ”magiska” känslan som är kopplad till tarot. När jag håller i tarotkurser brukar jag ofta lägga mycket vikt vid att få alla att förstå att korten i sig inte är magiska. Det magiska ligger i hur vi väljer att tolka korten. Det är en sanning med modifikation.

För visst finns det en hel del magiska inslag – om man bara ser till att lyfta fram dem. När jag började med tarot, var jag väldigt noga med att tända ljus, rena korten med hjälp av salvia, tända rökelser osv. Jag skapade en hel del ceremonier för att få upp stämningen och för att skapa en form av magi kring mitt arbete och jag måste säga att det faktiskt gav mig en hel del.

Precis som med alla arbeten så blir även jobbet som tarottolkare en form av rutin. Jag insåg ganska snabbt att mina tolkningar inte var beroende av varken ljus eller salvia. Om det var något som behövde renas då och då så var det mina tankar och det bästa sättet att göra det på var att ”pausa” arbetet i några timmar.

Då och då kommer jag dock in i ”magiska perioder”, där jag återgår till mina ceremonier. Speciellt när sommaren övergår till höst och mörkret börjar infinna sig igen. På något sätt kommer mitt arbete mer till sin rätt under de mörkare årstiderna. Vem vet kanske plockar jag fram min vita salvia eller några stenar och renar min kortlek?

Vikten av olika ceremonier går inte att förneka. Jag kan även tycka att det finns något väldigt respektfullt i att ha olika ceremonier. Det är ett sätt att visa andevärlden/Universum att man faktiskt menar allvar med sitt arbete. Även om jag står fast vid att kvalitén förblir oförändrad, kan du inte Tarot så spelar det ingen roll hur många ljus du tänder eller hur mycket du försöker rena korten. 😊

Jag har lovat mig själv att jag ska bli bättre på att införa olika ceremonier i mitt arbete. Jag tror inte det blir några problem under hösten/vintern. Det blir värre när vi kommer in i våren/sommaren. Men jag får helt enkelt försöka skapa lite magi, även om det är ljust merparten av tiden.

 

//Paras

Onda andar

De senaste dagarna har vi här hemma pratat en hel del om andar, både goda och onda. Diskussionerna har mest kretsat kring huruvida onda andar för huvudtaget finns. Min uppfattning är att de i allra högsta grad finns, även om jag hellre lägger fokus på det goda. Anledningarna till att jag tror att onda andar finns är flera, dels så tror jag att ”finns det ena, så finns det andra”, men jag har även upplevt, som jag uppfattade den, en mindre god närvaro.

Under mitten av 90talet så förändrades min värld ganska drastiskt. Mina föräldrar hade förlorat vårt hus genom den då dåliga ekonomin som rådde i hela landet. Vi fick, genom genom en arbetskamrat  till min pappa hyra ett hus på deras gård som låg i  grannkommunen. Inte allt för långt bort från lilla Gnesta, men jämfört med Gnesta så var detta verkligen en håla… Mölnbo som vi då flyttade till var i stort sett en bebyggelse som man passerade på vägen till Södertälje. Att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo i Mölnbo, var en tanke som alltid kom när vi åkte igenom det. Den tanken finns fortfarande kvar😊

Eftersom vi i stort sett förlorat allt i en exekutiv auktion, så var detta den lösningen som fanns. Samtidigt som jag fick vara tacksam över att vi faktiskt hade någonstans att ta vägen.

Vi flyttade in i mitten av april och ute föll snöblandat regn.Jag hade inte sett huset innan vi flyttade in. Dagen vi flyttade, var alltså dagen jag för första gången såg huset. Jag kan fortfarande känna hur det kändes att gå in i huset. Det var något som inte riktigt stämmde….

Det började redan den första veckan. Jag var hemma själv och plockade upp saker ur kartonger. Jag sprang upp på övervåningen, där jag hade mitt rum. När jag sen kommer ner igen står alla fönster öppna och kylan väller in.

Jag känner hur nackhåren reser sig och jag kommer såväl ihåg hur tankarna gick. Öppnade jag alla fönster? Eller hade mina föräldrar kommit hem under tiden jag var på övervåningen? Efter att jag ropat och tittat efter i alla rum så insåg jag att ingen var hemma, bara jag. När jag sedan berättade detta för mina föräldrar, vid middagsbordet så fick jag känslan av att de förmodligen trodde att jag hittade på. Att jag inte trivdes med min tillvaro osv, sådär som bara föräldrar kan bortförklara saker och ting.

Veckorna passerade men så en natt vaknar jag plötsligt av att min säng vibrerar. Yrvaken, tänker jag där och då inte mer på det. Men efter att vibrationerna fortsatt i en vecka, så kunde jag inte längre bortförklara saker och ting. Huset var i allra högsta grad hemsökt!

Jag kan inte påstå att mina föräldrar tyckte det var speciellt roande när jag påpekade att det är konstiga saker som sker i huset.

Under de kommande veckorna fortsatte den ena konstiga händelsen efter den andra. Dörrar som smällde igen, mitt i natten. Någon gick med tunga steg i trappen. Det var även någon som gick i trappen till ytterdörren. Många gånger trodde jag att någon skulle öppna dörren, komma in och säga hej, men det kom aldrig någon. Lampor tändes och släcktes och det knackade i väggarna.

Men det som skrämde mig mest, var när jag var hemma själv. Klockan måste ha varit över tolv på natten. Jag satt i vardagsrummet och tittade på film, och så blev det bara becksvart. Ni som bor eller någon gång har bott på landet, vet att strömavbrott på landet alltid är en utmaning då det verkligen blir kolsvart. När jag nu satt mitt i detta mörker så hör jag hur något dundrar till på övervåningen,sen kommer knarrandet i trappen. Rummet blir kallt och det känns som att det står någon i rummet. När strömmen väl kom tillbaks fick lamporna vara tända tills gryningen kom. Det blev inte en minuts sömn den natten.

Efter den händelsen, lugnade det ner sig i huset förutom knarrandet i trappen och smällandet i dörrarna, tills jag en natt får ett samtal från min mamma. Klockan var säkert runt 03:00 på morgonen. Jag sov över hos en kompis i Stockholm, min första tanke var att det hade hänt något allvarligt, yrvaket och nervöst svarar jag. Mamma pratar med ostadig röst hon ber om ursäkt för att hon ringer så sent. Hon säger att hon bara ville höra min röst, eftersom pappa var borta på jobb. Jag frågar om det har hänt något? Mamma blir först tyst men sedan säger hon, ”Jag vaknade av att någon andades i rummet och blåste kall luft över mitt ansikte.”

Eftersom mina föräldrar tidigare inte velat tro på mig så hade nu min mamma fått en bekräftelse på det jag upplevde i huset. Några dagar efter den händelsen pratade min mamma med de vi hyrde huset av. Jag minns inte riktigt hur de kom in på det men hon påpekade att det hände konstiga saker i huset, varpå han svarade att det inte är första gången någon sagt det till honom. Han berättade även att de haft mycket konstiga upplevelser i deras hus, som låg på samma gård. Det hade gått så långt att de haft besök från Sveriges radio med Arne Wiese och Friedrich Jürgenson.

För er som inte vet vem Friedrich är så var han en av de första som lyckades spela in EVP (ljudupptagning från andar och andra övernaturliga väsen) under den senare delen av 60 talet. När mamma berättade att hon hade pratat med dem, kändes det som en lättnad, för nu hade jag verkligen inga tvivel kring huruvida huset var hemsökt eller inte.

Av de händelser jag upplevt i detta hus så kan jag inte påstå att det kändes som att denna själ ville mig något gott utan det var tvärtom en mycket obehaglig känsla. Visst kan det ha varit en osalig ande, som behövde hjälp att hitta ljuset. Men jag tror att på samma sätt som det finns onda människor så finns det även onda andar. Jag tror på en ”absolut dualism”, det innebär att universum styrs av två krafter en ond och en god.

Det finns många spännande historier om gården vi bodde på, där alla husen haft liknande händelser och kanske skriver jag om dessa lite längre fram.

//David

Att skaffa en lokal och starta eget

Tyckte jag kom på en bra idé i våras, när min kompis inte kunde ha kvar sin affär. Jag tar över hennes lokalkontrakt och startar eget!!!

Sagt och gjort, jag fick en mindre lokal än den hon hade. När jag var och tittade på den såg jag att det behövdes målas lite. ( Det fanns ca 500 hål).

Den trevlige mannen som hade lokalen då sade att han fixar till lokalen så den blir som ny, något jag bad honom att inte göra.

Den sista augusti var det dags för mig att flytta in i min lokal. Då dök första problemet upp. Har du en lokal, behöver nått att inreda den med!

Jag kommer till lokalen som nu är tom och upptäcker att jag hyrt ett gammalt skyddsrum från forna Östtyskland!

Det var åtminstone så den såg ut. Helt chockad gick jag runt och tittade på eländet som den trevlige mannen ställt till med.

Som tur var kom hyresvärden till hjälp och plötsligt började de renovera min lokal på förra hyresgästens bekostnad.

Det är något jag är glad för, för hela kalaset slutar på runt 50 000kr. Det är dyrt att göra men inte kunna.

Nu när lokalen är renoverad så finns ju fortfarande mitt första problem kvar. Vad tusan ska jag stoppa i lokalen?

Ny idé KUDDAR!!!! Massor av kuddar!!!!

Är inte på långa håll klart med inredningen men vissa bitar är jag nöjd med. Mitt fina altare! Klätt i blått för att hedra gudinnan Ran!Avalons ljus som brinner med helig låga.Och en mysig fikaplats!

Fortsättning följer!

Jag är inloggad i morgon onsdag kl 18-22.

 

Meditation eller sitt stilla en stund..

Underskatta inte kraften av att meditera. Det är du som tjänar på att sitta i stillhet, gärna en stund varje dag. Är du helt ny på detta?
Ja men ställ äggklockan på tre minuter till att börja med och se hur det känns. Öka sedan till fem minuter. 10 minuter om dagen räcker gott (det är riktigt avkopplande att sitta längre) för att saker och ting ska börja hända.
Meditera kanske låter både tjusigt och svårt men jag menar att det räcker med att sitta och blunda, krångligare än så är det inte. Vill du ha lugn musik till eller bara ha det tyst – du väljer. Det kan vara svårt att koncentrera sig på att inte “tänka någonting”..för tankarna kommer och går: vad du ska handla, att du ska boka tandläkare osv. Försök att släpp tankarna så fort de kommer. Att lyssna på sin andning kan vara ett sätt eller att sakta, tyst för dig själv bara räkna..för att hålla undan alla tankar.
Sedan behöver det inte hända något speciellt. Du måste inte uppleva färger, änglar, kontakt med din guide m.m. Det är inte “fel” om det bara är tyst och ‘svart’. Om du somnar, ja då var du antagligen riktigt trött 😉
Oftast händer det inte något särskilt när jag “sitter” utan det är efteråt:
T.ex. har jag gått och tänkt på bolåneräntor. När jag slår på TV:n så hamnar jag mitt i ett nyhetsprogram och vad pratar de om? Jo, bolåneräntor. Ja, då fick jag svar på det. Detta kallas också synkronicitet som du kan googla på. 😉
Du får också lättare att säga “ja” och “nej”. Istället för at vela eller svara “ja” och sedan ångra dig. Du får ett inre lugn och sitter lugnt i båten fast det t.ex. pågår en hetsig diskussion på jobbet. Du oroar dig mindre och är mera “här och nu”.
Jag kan också få varsel, som t.ex. en gång när jag skulle gå in med hunden, närmade mig en dörr och kände att jag ska ha kontroll. Så jag höll i kopplet så att hunden hamnade bakom mig. Jag öppnar sedan dörren och på andra sidan fanns två hundar som började tokskälla och ville “äta upp” min hund.
Flera exempel på detta kan jag skriva om en annan gång. Nu “erkänner” även forskare att något händer i våra hjärnor när vi sitter stilla och blundar/mediterar, andra delar i hjärnan aktiveras…till din fördel 🙂

Prova du också och lycka till <3

Korkade beslut

Ibland lär livet oss en hel del, utan att vi ber om det. Förra året tog jag en hel del korkade beslut vilka jag har ångrat djupt. Konsekvenserna från de besluten hänger fortfarande med även om jag börjar se en ljusning. Det sägs ju att man aldrig ska ångra något, men jag vet inte om jag håller med.

Självklart är det aldrig bra att gräva ned sig eller älta, men ibland är det ganska skönt att få vara lite bitter ett tag, om inte annat är det fullt mänskligt. Jag vet att våra tankar formar våra liv och jag har inte för avsikt att bli en bitter person. Jag vill heller inte att mina felaktiga beslut ska forma den jag är, men konsekvenserna av de, formar mig vare sig jag vill det eller inte.

Man kan tycka att jag som tarottolkare inte ska kunna ta dumma beslut, men så enkelt är det inte. Ibland tar ivern och även egot över och då spelar det ingen roll vad korten säger. Förra året (2016) var jag inne i år 5 enligt numerologin. Under år 5 ska man helst inne dra igång nya projekt eller binda upp sig för något utan istället ta dagen som den kommer. Äventyrliga situationer är absolut något 5:an förespråkar, så länge de är kortsiktiga – typ bungyjump. Inte ens numerologin stöttade mig alltså i mina beslut, men det stoppade inte mig😊

”Allt sker av en anledning” – ja kanske, men jag vill nog tro att vi ibland skapar och sätter oss i situationer som vi hade klarat oss utan. Visst lärde jag mig en del läxor, problemet är att det är insikter jag hade redan innan. Einstein lär ha sagt, att definitionen av idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Jag kan inte låta bli att känna mig träffad….

Om allt sker av en anledning så blir mitt jobb som tarottolkare och numerolog ganska överflödigt. Självklart finns det alltid olika vägar, en del är rätt andra otroligt fel. När vi väljer fel så tycker jag att det är på sin plats att ångra dessa beslut. Samtidigt kan livet ibland spela oss ett spratt. Fel vägar kan leda in oss på rätt vägar. De besluten jag tog ledde mig tillbaks till där jag var innan besluten togs, vilket jag är oerhört nöjd över idag. Men jag anser att den resan var rätt onödig och smått värdelös.

 

Jag är en ganska rastlös och impulsiv person och är rätt övertygad om att jag kommer att ta en del förhastade och ogenomtänkta beslut även framåt i livet. Jag kommer säkerligen att ångra dessa också. Men det är bättre att ångra det man har gjort än att ångra det som aldrig blev gjort.

Korkade beslut är trots allt en del av livet….

 

//Paras

 

Årshjulet, att leva med gudinnan

Att leva med gudinnan är nytt för mig.  Jag valde för flera år sedan att gå shamanens väg. Det är en väg med mycket självarbete och den vägen har fört mig tvärs genom landet. Jag hamnade längst uppe i norr. Trots att det är en väg som på många punkter stämmer för mig var det något som saknades.

Förra året kom jag i kontakt med Lola Ravenstar och hennes prästinneskola. Jag kände direkt att det var något för mig och i oktober förra året började jag min utbildning. Nu är snart första året klart och jag har blivit kallad att jobba med gudinnan som prästinna.

Nu är vi i slutet på Friggas och Sivs tid. Vi har två gudinnor som följer oss denna period.

Frigga hon som samlar skörden och vaktar sina visthusbodar. Hon står för överflöd och ordning och reda. Hon är en sträng men rättvis följeslagare. Möter du henne gäller det att ha koll på saker. Att se om sina förråd och se vad du behöver fylla på med. Det gäller både materiellt och inombords.

Sedan har vi Siv med det gyllene håret som dansar över ängarna och bjuder till fest. Hon visar på att glädje är viktigt och att inte ta allt så allvarligt. Dessa två gudinnor kompletterar varandra bra.

 

Nu är vi på väg in i en ny tid, där Ran väntar oss. Vattnet och havets gudinna. Det är nu den slutgiltiga skörden för året sker och vi får se vad vi sått i våras både medvetet och omedvetet. Känslorna svallar och tårarna rinner. Saker behöver sköljas bort. Det är en tuff tid för en del men det är viktigt att låta tårarna rinna och rensa för nästa period.

Jag är inloggad i kväll 18-22