Spökfotografering och ektoplasma

Har ni någon gång tagit ett foto och något underligt framträtt på bilden som inte var synligt vid fototillfället? Något som är oförklarligt och inte kan avfärdas som ljusreflektioner eller dammkorn på linsen? Då kan det vara ektoplasma!

Vad är då ektoplasma undrar kanske några?

Enligt spiritismen är det ett vitt eller grått gelatinliknande material som utsöndras från ett mediums kropp under djup trans. Parapsykologin hävdar att det är en form av bioenergi som manifesteras genom kontakten med andevärlden. Att det rent av är andarnas materia som tar form i vår dimension.

Dock har ektoplasman aldrig kunnat bevisas och fallen av falska ”manifestationer” är lång. Så sent som 2010 påkoms mediet Anders Åkesson med en inlindad lerklump på handen som skulle föreställa ektoplasma. Det mest kända fallet med ektoplasmaförfalskning är dock det polske mediet Franek Kluski som på 1920-talet hävdade att andarnas doppade sina ektoplasmahänder i flytande stearin under hans seanser. Dessa ektoplasma/stearinhänder gjorde Kluski sedan avgjutningar av. Detta förfarande avslöjades som falskt redan av hans samtida kollegor Arthur Conan Doyle och Harry Houdini, men vad som verkligen hände just där och då kan vi dock inte veta.

Ibland på foton dyker det upp suddiga vita partier som också blivit utpekade som ektoplasma, särskilt när man i detta sudd eller ludd kan urskilja former av något som påminner om människor och djur. Lite som att ligga och titta på molnen, då börjar man också se igenkänningsbara former. Hjärnan skapar automatiskt ordning i kaos på detta viset, söker en mening, en form en liknelse som för att knuffa undan den obehagliga ovissheten samt för att avgöra om det är läge att fäkta, fly eller bara fortsätta begrunda.

Om vi behåller ett öppet sinne KAN det vara så att ektoplasma är en form av bioenergi som uppstår i kontakten med andevärlden, så skir att det är knappt märkbar i ”verkligheten” men har en tendens att fångas på bild? Vi kan leka med den tanken åtminstone, för vad vår fantasi kan skapa idag är grunden till morgondagens realitet. Den nya tekniken och elektroniken kan snappa upp sådant vi tidigare ej har kunnat dokumentera.

Det är i de ”misslyckade” bilderna som de mest intressanta partierna dyker upp, när det blir oskärpa, någon rör sig för hastigt eller när fingret slinter man bara råkar ta ett foto. Det hände mig idag. Det ni ser på bilden är mitt foto av ektoplasma, astralkropp, spöke eller..är det bara en suddig bild av mig och min katt när vi tar en tupplur? Allting handlar om hur vi väljer att tolka det vi ser, men visst ser ni att det ser ut som en figur till vänster? En liten älva med hatt som dök upp i tillståndet mellan dröm och vakenhet.

Var inte så snabb med att kasta dina ”misslyckade” foton, de kan innehålla meddelanden och manifestationer från andevärlden om du väljer att se dem.

Med vänliga hälsningar

Cleo

Sensitiv eller öppen

För flera år sedan märkte jag att jag reagerade på en massa saker som jag inte förstod. Jag kunde t ex bli väldigt ledsen när jag gick på stan, utan att jag varit ledsen innan. Jag kunde bli arg utan orsak och det var många känslor som bara dök upp utan att jag förstod vart de kom ifrån eller varför jag kände så.
Ett tag funderade jag på vad det var för fel på mig.

Jag har alltid varit känslig men nu började detta nå en ny nivå som blev svårare att handskas med.
Har lätt för att gråta om jag ser en sorglig film. När mina barn uppträdde i skolan eller var med på någon sport grät jag.
Nu kunde jag även gråta för en söt bild på en katt eller om någon gjorde något speciellt för någon annan människa.

För att gå tillbaka till känslorna, så kom jag först på att jag tog in andra människors känslor först när jag var hemma hos en vän, som precis hade separerat och var väldigt ledsen för detta. Vi sitter på verandan och pratar och plötsligt känner jag att jag får som ångest. Hjärtat börjar slå och jag får svårt att andas. När jag tittar på honom för att se om han märker något så stirrar han på en bil som åker förbi och det är hans tidigare sambo. När hon försvunnit släpper ”min” ångest och jag ser att min vän slappnar av. Då förstod jag att jag känner andra människors känslor.

När jag arbetar som shaman och medium är detta något mycket bra, men i vardagslivet är det rent av jobbigt att vara så känslig. Jag är som en magnet för andra människors känslor. Jag kan numer känna av människor som inte ens finns nära mig.

I mitt arbete har jag märkt att fler och fler blir mer och mer sensitiva. Också på gott och ont givetvis. Har man som jag kommit på detta så kan man få hjälp att reda ut vems känslorna är och även att skydda sig för att känna in för mycket.

Det är ju bra att känna in och vara empatisk. Men blir det att påverka ens hela tillvaro så är det inte lika kul.

Nu finns det en del saker man kan göra själv utan att ta hjälp utifrån. Allt beror ju på hur känslig man är och har blivit. Trots att jag är medveten om min känslighet och har flera olika tekniker att använda så händer det att jag får be om hjälp för att få bukt med känsligheten.

Jag skriver lite om hur jag jobbar med det med mig själv och hoppas att det kan hjälpa någon.
Det första jag lärde mig var att fråga om känslan tillhör mig. Till att börja med kan det ta en liten stund innan man får svar men ju oftare man gör detta desto tydligare blir svaret. Då jag alltid har varit lite av en tvivlare så tvivlade jag på svaret och till slut blev svaret så tydligt att de inte gick att tvivla längre.
Detta är något som man får träna upp och samtidigt tränar man upp sin intuition. Magkänslan som vi så väl behöver lita på.
När du känner att känslan inte är din kan du med några djupa andetag, blåsa ut känslan ur din kropp. Men tanken att jag blåser ut det som inte är mitt. Det kan ta ett tag att lära sig känna när man är färdig och känslan kommer inte alltid direkt, men ju mer man övar desto lättare går det.

image

Jag har valt att gå shamanens väg och att jobba med energier, som jag gör, handlar mycket om självarbete och att finna balans. Naturen är en viktig del i mitt självarbete.
När jag jobbar med människor är en del av arbetet att hitta balansen mellan att känna in andra människor och att inte ta in för mycket så det påverkar mig och min balans. Så länge som jag jobbar på distans brukar jag kunna hålla andras energier på avstånd så de inte påverkar mig för mycket. Det kan behövas renas lite efteråt.
Det är när jag träffar människor och får kontakt med dem som jag kan få problem med energierna.
Vill påpeka att mycket sällan stöter jag på mörka, negativa energier hos människor jag möter och även de jag behandlar. Däremot tunga energier som kan misstas för negativa energier för de kanske känns negativa för mig. Vill också påpeka att oftast vet inte personen om att den sänder ut energier som jag påverkas av och vill mig inget illa.
Vi, och speciellt jag, påverkas mycket av energier och många gånger förstår vi inte ens att det inte är vår sorg, ilska eller vad det nu är för känsla som dyker upp.
När jag inte är påverkad av andras energier så är jag i allmänhet balanserad och mår gott. Har jobbat med mig själv i många år så lite har jag kunnat ta till mig. Men när jag däremot blir påverkad så kan jag känna mig oförklarligt ledsen, arg eller kanske orolig. Jag känner mig lite förvirrad och förstår inte varför jag mår som jag mår.
Det första jag gör är att jag som i tidigare blogginlägg, kollar om känslan är min. Detta är något som jag hållit på med ett tag så oftast får jag ett klart svar. Är inte känslan min och jag inte får bort den med att andas ut den med kraftiga andetag, lägger jag ett skydd runt mig. Detta kan man göra på många sätt och jag beskriver det som fungerar för mig.
Jag börjar med att sätta upp speglar runt mig. En i varje väderstreck och en under mig och en över mig. Sedan talar jag om, eller tänker, att dessa speglar sitter där för att skydda mig mot energier som inte är bra för mig och för mitt högsta jags bästa. Efter det gör jag om proceduren att andas ut det som inte är mitt. Med kraftiga andetag.
Efter en liten stund brukar jag känna om detta har hjälpt. Har det det så är allt gott men oftast får jag fortsätta lite till.
Då brukar jag tänka mig en stråle ljus som jag står i och som omsluter hela mig. Den går från universum till jordens mitt, det är min ljusstråle och inget som jag inte vill släppa ut släpper jag ut och inget som jag inte vill släppa in, släpper jag in. När jag gjort detta andas jag genom kroppen igen med kraftfulla andetag och blåser ut det som inte är mitt.
Det här kan verka krångligt och komplicerat men det tar bara några minuter och göra. Ni som förstår vad jag skriver om vet också att ibland skulle man kunna göra vad som helst för att bli av med andra människors energier och då känns detta inte svårt, krångligt och jobbigt.

Anita

Mycket på gång……

Under våren och sommaren kommer luckytarot.se växa en hel del. Förutom att du fortfarande kan ringa mig och mina kollegor får att få svar på dina frågor och funderingar så kommer du även kunna handla i vår webb-shop.

Det kommer även läggas upp en tarotutbildning med inspelade videokurser. Du kommer kunna prenumerera på ett intressant nyhetsbrev där jag skriver om vad som är på gång. I nyhetsbrevet kommer det även finnas med ett erbjudande, allt ifrån rabatterade konsultationer till roliga tips kring hur du tar tag i din utveckling. Du kan redan nu beställa mängder av stjärnor.

Jag har nyligen öppnat ett center för alternativ hälsa och personlig utveckling där jag även har en butiksdel. I centret tar jag även emot kunder för tarotkonsultationer. Centret ligger i Gnesta, 1 timme ifrån Stockholm. Har du vägarna förbi så är du varmt välkommen in.

Som du märker är det mycket spännande förändringar på gång. Bilden jag har valt till inlägget är Tarotkortet “Ess i Stavar” som står för nya tag, en drivkraft och nya projekt. Lite så känner jag mig just nu😀

Önskar er alla en underbar helg!

//Paras

Varför så flummigt?

Ända sedan jag började arbeta med Tarot har min ambition varit att inte göra saker och ting “flummigare” än vad dem är. Många tycker kanske att spådom är flummigt, oavsett hur man vrider och vänder på det. För mig har det alltid handlat mer om vägledning än något annat. Visst går det att sia om framtiden med hjälp av tarot – det gör jag dagligen för mina kunder. Jag vill nog hävda att tarot kommer mer till sin rätt om man fokuserar på vägledningen snarare än spådomarna.

Många som arbetar som tarottolkare eller medium vill gärna att det ska framstå som att det är en “gåva” som bara vissa är födda med. Tarotkorten vill man gärna tilldela en oerhört mystisk roll. I min värld är alla födda med “gåvan” och tarotkorten är egentligen inget annat än massproducerade kort. Visst ska man “behandla” korten med respekt, då dem trots allt är ett redskap som hjälper oss i vårt sökande, men det magiska sitter inte i korten utan snarare i den som tolkar korten.

Min önskan är att fler och fler ska vända sig till alternativa vägar för att få svar på sin frågor och för att utvecklas som personer. Den ambitionen tror jag finns hos de flesta som jobbar med med spådom och vägledning. Problemet som jag ser det är att många flummar till det alldeles för mycket. Att bara prata om energier, hustomtar, stjärnbarn, indigobarn, ärkeänglar, guider osv, anser jag vara fel ände att börja i. Jag ifrågasätter inte något av detta, men jag tror att om man vill nå ut till den större massan så måste man hitta andra sätt.

Jag har genom åren träffat på många “nyfrälsta”, som precis har öppnat upp dörren för det andliga. De vill gärna se och höra allt på en och samma gång. Sådan var även jag när det begav sig:-) Idag vet jag att det tar tid att få grepp om allt som händer och sker. Något som jag tror kan vara värt att ta till sig är att –  allt du känner, hör och ser är inte alltid ett tecken ifrån andra sidan.

Vill man utvecklas andligt så är det oerhört viktigt att hela tiden vara lite kritisk till allt. Att köpa allt med hull och hår har inte med sig någon utveckling. Andlighet handlar först och främst om att hitta dina egna vägar och att ifrågasätta de vägar som inte bidrar till din utveckling.

Det finns många självutnämnda “mästare” därute som gärna vill få oss att tro att dem och bara dem, sitter inne på svaren. Jag har med åren lärt mig att vara ödmjuk inför livet. Det som idag känns som rätt väg, behöver inte göra det imorgon. Livet är föränderligt och ingenting är ristat i sten.

Jag önskar dig lycka till i din fortsatta utveckling!

//Paras